Lästext
Auragatan 15 a
Åbo
8 nov 1921.
Broder Lageborg!
Härtlig tack för boken om och av Arthur Thesleff – både för boken sjelf och för att Du hade den stora vänligheten att sända mig den. Jag har tills vidare hunnit läsa endast den del som skrivits av Dig, och jag hoppas att Du icke misstycker om jag säger ett jag funnit den alldeles ypperlig. Ett sådant omdöme har Du säkert fått höra många gånger förut av andra – åtminstone delas det av min närmaste omgivning här i Åbo. Mitt minne har förts tillbaka till förgångna tider. Också jag stod ju honom en gång myckt nära, och jag har med smärta tänkt på huru vi sedan genom omständigheternas makt försvunno för varandra. Den sista satsen i Din levnadsteckning gav mig något att tänka på, och jag gick med tungt sinne till sängs den efter jag läste den.
Jag hade skrivit till Dig även om Du inte lyckliggjort mig med Din gåva. Du bad mig köpa en Weterman’s Ideal. Jag har inte gjort det. Allt sådant är nu betydligt dyrare i England än här hemma, till följd av kursen. Men huvudsaken är att man inte vet vad man köper där och har ingen möjlighet att sedan klaga om man blivit misbytt. Jag har köpt många olika fountain penssvårtytt, orsak: handstil eller innehåll men har ännu aldrig fått någon som dugt till någonting. Så, rent ut sagt, jag vågade inte göra vad Du bad mig om. Eljes hade jag så gärna velat sända Dig ett litet minne av den tid då Du var min hjälp i nöden. Jag har emellertid bett min förläggare, Macmillan skicka Dig min nya bok, som vid det här laget borde ha släppts ut i marknaden. Men jag skrämmes av tanken vad Du skall säga om den. Jag kommer så väl ihåg en gång för nära trettio år sedanoriginal: seda då Du förebrådde mig för att jag skrivit en så diger volym – det var en natt efter ett skruvparti då Arthur Thesleff var med – och nu har den svällt ut till tre!
Dina förra elever här tala om Dig med mycken uppskattning och värme. Jag hoppas att Du kommer och hälsar på oss alla. Din gamla säng står till Ditt förfogande när som helst och Mari skall göra sitt bästa med maten. Det vore så mycket att tala om – och vägen från Hangö är ju inte så lång.
Du vill kanske höra nyheter härifrån beträffande Dina f. d. kolleger. Johansson har just blivit åderlåten – 400 gram blod för att lätta hans höga blodtryck. Lindman pöser av fetma och prorektorsvärdighet. Backlund har haft en intervju i Socialdemokraten (Brantings tidning), vari jag får skulden till att Österbottens miljoner inte rädda Akademien ur dess misär – men Vasabladet har givit honom svar på tal. Wahlsvårtytt, orsak: handstil eller innehåll har fått sig en ståtlig fru, och vore jag tjugo år yngre skulle jag göra min kursvårtytt, orsak: handstil eller innehåll för henne bara för att förarga honom. Nikander har föreslagits till professor och konsistorien har understött förslaget med sex röster mot tre (J:sons, Lindmans och Wahls). Homén ängslas över föredraget som han skall hålla vid studentkårens årsfest, och Rolf Pipping har föreslagit att han skall hålla om uppkomlingstypen i litteraturen. Etc. etc. Nu blir pappret slut.
Adjö!
Din E.W.Edvard Westermarck