24.4.1921 EW–⁠Rolf Lagerborg

1 Du har verkligen varit bra god och jag vet inte huru jag skall tacka Dig för de många och vänliga breven och för Ditt utmärkt vackra tal med den för mig oförtjänte äran att sammanföras med bröderna Dahlström och Wrede. I dag fick jag brevet om utgången av rektoratet. Dina tidigare uttalade försummanden övrraskade mig inte det ringaste. Redan på hösten 1919 hade jag klar för mig || vart man syftade, och flera tilldragelser under detta läsår hade ytterligare ställt mig i min övertygelse. Jag erfor närmast en känsla av lättnad över att jag inte mera kommer att bära högsta ansvaret för beslut som fattas av ett konsistorium i vilket jag befinner mig i minoriteten. Och nu kan jag också bättre bevaka de humanistiska intressena i samma församling än jag alltid kunnat då jag suttit som ordförande. Jag har just skrivit ett lugnande brev till Ernst Dahlström, och till Åbo Underrättelser och Hbladet en dementi av en obskyr || notis i Svenska Dagbladet (avsänd från Hfors) att jag skulle be undanbeta mig återval för att nu kunna helt egna mig åt ”den politiska bana”!! Så lugnt tog jag hela affären att sedan jag genomläst många vänliga brev som jag fick i dag och tagit min sedvanliga promenad i den härliga skogen, jag satte mig ned och skrev på slutet av sista kapitlet i min bok – det handlar om skilsmessor.

2 Begravnings[-------] roade mig mycket – skada att jag ej fick vara med. Idén i det maskinskrivna uppropet är mycket god och borde kunna leda till något.

3 Tack också för kortet från || Dig och Allvar Törnudd. Det var roligt att han gästade mitt hem och jag skall skriva till honom. Och nu till sist ett uttryck av min stora erkänsla och känsla av tacksamhetsskuld till Dig för Ditt arbete vid akademien under detta läsår för en alltör ringa ersättning. Du har verkligen visat Dig som en sann vän, och det skall jag aldrig glömma. || Med många vänliga hälsningar