17.1.1929 EW–⁠Rolf Lagerborg

1 Tack för Ditt brev med dess vänliga välkomsthälsning. Jag ankom hit på nyårsmorgonen efter en stormig resa. På Östersjön blev den lilla ”Aegir”, med vilken jag for från Helsingfors, till den grad fördröjd av motstorm att den anlände till|| Lybeck c. 20 timmar försenad – ett par timmar efter det tåget som skall föra mig till Rotterdam avgått. Följden var att jag fick göra den långa omvägen till England för att i Southampton genskjuta den holländska ångbåten, för vilken jag hade biljett från Rotterdam. Sedan igen bara motstormen nästan hela vägen till Tanger, så att man måste röra sig med försiktighet på den stora oceangångaren|| för att inte falla omkull. Men inte ett spår av sjösjuka, vad mig vidkom – en morgon var jag den enda som åt frukost i matsalen. Jag hade trevliga böcker till reslektyr och njöt av resan trots stormen. Stor hytt med härlig säng – vad kan mer begära? Och här nere skiner solen och blommorna ökas. Mandelträden och mimosorna vänta just på att slå ut. Men vi behöva regn, som inte förekommit på flere veckor.

2 Underrättelsen om tanken på en e.o. professur i Åbo med förhoppning att medel därför kunna uppbringas vore för mig en utomordentligt glad överraskning, och Du må för all del inte tro att min glädje i ringaste mån minskas därom att jag inte hört därom förut (jag är för resten van vid sådant). Måtte planerna lyckas! Vi behöva Dig i Åbo. Och då Du frågar mig om råd beträffande Ditt svar, säger jag Dig, och ber Dig på mina knän, att Du må taga emot kallelsen om en sådan|| kan bliva en verklighet. Det innebure ju icke att Du skulle avsäga Dig aspirantskapet till en professor i Helsingfors. Men försmå för all del inte det som kan bjudas Dig från Åbo! Jag ber Dig att inte alls (med Homén) beröra frågan om att man inte talat med mig om saken. Detta kan i ingen händelse tolkas så som man befarat att jag skulle haft någon invändning att göra. Förhållningen är rent psykologisk. Vad jag därmed menar vill jag|| inte nu närmare utlägga. Att jag skulle med översvallande förtjusning hälsa Dig välkommen till oss, därom kan Du vara säkert förvissad.

3 Tack så hjärtligt för boken om själen, som jag läst med största intresse. Jag vill bra gärna – såsom jag en gång förut sagt Dig – ta ett samtal med Dig om behaviorismen. Jag tror för min del att kontroversen till stor del rör sig om termer, såsom ofta är fallet med amerikanska teorier.

4 Jag är själv till öronen försänkt i mina ordspråk för att bli kvitt den så fort jag kan för att sedan kunna ägna mig så mycket effektivare åt mitt älsklingsarbete, den etiska relativiteten. Men åtskilligt arbete återstår ännu innan ordspråksboken blir färdig för tryck-pressen – det är den lingvistiska finesserna som ge mig det största besväret. Och nu kommer dessutom ett annat göromål emellan: granskningen av den engelska översätt||ningen av mina ”Minnen”. Manuskriptet torde komma inom några dagar, och jag bävar för avbrottet i mina andra, viktigare sysselsättningar.

5 Jag har dröjt med att skriva detta brev, för att det inte möjligen skulle anlända medan Mari ännu är borta och våningen står tom.

6 Till sist ber jag få hälsa Dig på det hjärtligaste välkommen till mitt hem och tacka Dig för den stora tjänst Du åter gör både mig och mina studenter. Måtte Du trivas bra och Mari sköta om Dig på bästa sätt!