Lästext
Lappvik
5 juli 1936.
Käre vän,
Jag har samvetskval för att inte ha skrivit till Dig och tackat för de synnerligen – alltför – vänliga artiklarna Du skrivit om min bok. Din adress i Sverige kände jag inte, och här har jag hoppats på att på ett eller annat sätt stöta ihop med Dig.
Min tacksamhet är så mycket större som Dina uppsatser säkert varit mig till stor nytta. Jag behövde inte vända mig till Bonnier utan han vände sig till mig. Han skrev att han dagen förut fått veta att jag icke uppgjort något kontrakt i Finland och bad därför att få förlägga boken. Hans anbud var mycket bättre än Söderströms och || antogs med nöje. Sedan fick jag brev i samma syfte från Wahlström & Widstrand, Holger Schildt och en engelsk firma som förmedlar översättningar, och de ville också spekulera på en svensk översättning. Jag håller nu på med översättningen, som jag vill ha korrekturläst i september, före min avresa till England.
Här är ganska ljuvligt. Våningen rymlig och välmöb||lerad med väldigt skrivbord innehållande sju lådor, enkom skapade för alla mina papper. Läget vid havsstranden är härligt och jag badar där regelbundet alla dagar, men bara fotbad (jag är rädd för att min ischias skall komma tillbaka).
Det vore utmärkt trevligt att få träffa Dig någon gång då Du kommer till Lappvik.
Med hjärtlig hälsig.
Vännen
Edv. Wck.