2.5.1932 EW–⁠Rolf Lagerborg

1 Tack för Dina två långa och pigga brev med de många nyheter hemifrån. Jag har just ingenting att giva Dig i stället. Jag har suttit i mitt eremitage, avslutat arbetet på min ”Ethical Relativity”, skrivit de två böckerna som grunda sig på mina föreläsningskurser i London med betydliga förändringar – den ena av dem blir dubbelt längre, – avsänt ”Early Beliefs” till förläggaren för att tryckas, men behållit manuskriptet till|| ”Pagan survivals in Mohammedan Civilization” ehuru fullkomligt tryckfärdigt sedan i går emedan jag tänker hålla tre föredrag i samma ämne i Humanistiska samfundet i Lund på hösten och inte vill låta boken komma ut dessförinnan. Då det i dag är jämnt tre månader sedan jag kom hit, tycker jag nästan att min villa vad kvantiteten beträffar gjort skäl för sitt namn.

2 Under den sista månaden har jag ändå inte varit någon enstöring: jag har haft en lunch – och fem tébjudningar. Det är ett nöje att nu få visa trädgården med dess skogar av cinerarier, dess ängar av silkesvallmor absolut förtjusande med sina skira|| färgskiftningar, dess massor av rosor i alla möjliga färger och former och ett otal andra blommor spridda över 3 000 kvadratmeter. Vad som särskilt gör den så kär för mig är att den är mitt eget verk, med dess terrasser, gångar, rabatter och blommor. Jag har aldrig haft någon trädgårdsmästare utan fått göra den precis sådan jag själv vill ha den. Det var intressant att höra att en av Dina döttrar studeret trädgårdskonsten. Det är ett avundsvärt yrke. Jag är ju bara en stackars autodidakt, men som empiriker har jag lärt mig ett och annat under dessa år. En viktig sak är att finna ut vilka blommor som vilja ha sol och vilka som trivas bäst i skugga,|| såsom t. ex. cinerariorna. En annan sak som jag lärt mig genom bitter erfarenhet är att man inte skall lita på fröhandlares varor, inte ens om de äro ”kungliga” som Suttons i England, utan skall så vitt möjligt ta sina egna frön. Då vet man att de inte äro för gamla.

3 Nu hålla jag på med att låta hugga upp ”vägen” till min villa, som gått över vådliga bergknallar, bestående av sandsten, så lös ett en yxa biter på den. Jag får nu en stenlagd gångstig i stället, och alltsammans kostar mig knappt 100 francs men ökar värdet på villa minst femtiofalt denna summa. Nu skall jag tala om en fulare finansspekulation, som|| i viss mån jävar Din sons omdöme. Jag har givit förläggaren av ”Ethical Relativity” rådet att sända ett recencionsexemplar av boken till Hufvudstadsbladet, som sannolikt kommer att tillställas Dig av Redaktionen. Du kan ju nöja Dig med att bara skriva en notis om arbetet, men får väl i alla fall behålla exemplaret. Då den snåla förläggaren enligt kontraktet ger förf. endast sex friexemplar och låter honom köpa alla ytterligare exemplar för över 100 mark stycket (jag tror c. 150 mk), har jag inte givit honom order att sända ett exemplar till Dig; men om mina sluga beräkningar slå fel måste Du låta mig veta det för att kunna sända Dig boken, ty Du måste ovillkorligen få den|| Det är fult av mig men, Du måste medge det, slugt. En sak måste jag ännu bedja Dig om, nämligen att låta mig veta dena franska föreläggaren Payots adress. Om Du är i Åbo då Du får detta brev finner Du den på omslaget av den franska översättningen av min ”Moral Ideas” som står på min bokhylla, och är Du i Helsingfors finner Du den säkert lätt då Du någon gång går till universitetsbiblioteket. Saken är inte alls brådskande. Förlåt besväret!

4 Denna månad kommer troligen att till större delen gå åt till att läsa korrektur på min ”Early Beliefs” och att uppgöra det alfabetiska registret. Sedan|| hoppas jag igen få ta ihop med min Oidipus-komplex och andra essayer av äktenskapet, som jag tänker sammanställa till en bok. Jag såg att Du inlett diskussionen med ett föredrag om äktenskapsfrågor i Studentkåren; hade gärna varit med, men kanske vi kan ta upp frågan vid ett superseminarium i höst. En engelsk tidning har bett mig skriva ett par spalter om äktenskapets framtid, men då man inte nämnde summan man ville betala mig, skrev jag inte svar. Nu kan jag inte låta bli att skryta, ty jag blev så glad då jag läste det: i ett kapitel som Havelock Ellis ägnar min bok om äktenskapets historia i den sista, sjunde delen av sitt stora arbete ”Studies in the Psychology of Sex”, som jag tagit med mig|| hit, fann jag följande sats om min bok: ”it constitutes one of the chief scientific monuments of our time.” Fy, det luktar illa att skriva det.

5 Jag lyckönskar Dig till Ditt föredrag om Goethe, som Rolf P. berömt i ett brev, och till annat beröm som du fått för Din Platonische Liebe. Det är ju ändå en glädje att se sitt arbete uppskattat (också fadersglädje), ehuru motsatsen kan tagas med jämnmod. Det får jag bereda mig på då min käraste bok nu helt snart kommer ut, ty den går stick i stäv mot nästan allt som skrivits i etik i England under detta sekel.

6 Det skulle intressera mig att skriva också om den ”religiösa institutionen”, som de moderna teologerna bygga på. Du kan tänka Dig att den Rhedinska intervjun roat mig. Otrons bekämpare ha haft otur. Först Lappo och sedan det stora kyrkfolks-mötet med Rhedin|| som ibjuden hedersgäst. Han hade ju rätt i att den ekumeniska rörelsen är oförenlig med den lutheranska statskyrkan, ja fantastisk, och sund, men det blir skandal då man säger det. Vilken troende där hemma, som vill gälla för ”frisinnad”, måste inte känna att det svider?

7 Nu kan det vara nog med mitt prat. Jag blir igen så lugn till sinnet då jag lyfter upp ögonen och ser de två vaserna med vallmor och rosor framför mig på bordet.

8 Till sist vill jag lyckönska Dig till glädjen över att ha så duktiga barn. Må så gott, och hälsa Mari om Du ännu råkas henne. Jag hoppas han fått mitt brev.