17.4.1928 EW–⁠Rolf Lagerborg

1 Det gladde mig mycket att åter få ett brev från Dig. Jag hoppas Du fått mitt senaste. Måtte nu för all del inte prolongationen av Grotenfelts professur ha någon menlig inverkan på Din extra ordinarie. Det är oförsynt med denna godtycklighet att bevilja en del|| professorer förlängning och andra icke ur uppenbara partisynpunkter.

2 Vet Du att jag till den grad glömt den lilla finska jag en gång kunnat, att jag inte hade tålamod att stava mig igenom prof. Koskenniemis långa anmälan av min bok i Valvoja-Aika. Det blev därför för mig en verklig uppenbarelse när jag läste den i en översättning som fröken Arrhenius på eget initiativ haft vänligheten att göra för min räkning. Artikeln är synnerligen fint koncipierad och alltigenom förtjusande. Inte minst gladde det mig att läsa vad en skald, sådan som Koskenniemi|| sägs vara, skrev om mina naturskildringar, som alltid oroat mig en smula. Jag känner honom inte ens till utseendet. – En annan trevlig överraskning beredde mig en spaltlång anmälan av boken i Times’ litterära veckobilaga. Huru den kommit tidningen till handa är för mig en gåta. Anmälaren säger att den enda anmärkning han har att göra mot boken är den att jag inte skrivit den på engelska; och med anledning av dess tillkomst skriver han att engelska storstrejken sommaren 1926 sålunda ändå har ett glädjande resultat sig till godo. Min ”svåra ställning” under kriget med anledning av min fiendskap mot Ryssland beröres med fint förstående. – Nej nu har|| jag pratat tillräckligt om de sakerna.

3 Det kännes ledsamt att lämna min trädgård just nu då det håller på att bli en verklig blomsterprakt. Du skulle se mina rosor, men den stora massan av dem är ännu i kropp.

4 Och nu till sist en hjärtlig tacksägelse för den ovärderliga tjänst Du åter gjort mig hela denna tid och för Din outtröttliga omtanke om min lystnad efter nyheter från hemmet. Jag kan ju säga till mitt försvar att jag inte varit här för att roa mig – sällan har jag arbetat så flitigt som under dessa månader. Och jag hoppas på det billigaste att även Du fick tid övrig för eget arbete. Jag skall skriva ett brev till Mari. Måtte nu bara hennes Otto inte fara av med henne. Lev väl, och än en gång: tusen tack!