Lästext
Språkfrågan vid Universitetet.
II.
Kostnadsförslaget för inrättandet af dubbla professurer inom filosofiska fakulteten ställer sig i verkligheten betydligt lägre än man vid en flyktig betraktelse vore benägen att antaga. Det bör nämligen ihågkommas att en stor del ordinarie professorer kunde erhållas genom att nuvarande extraordinarie professorer gjordes till ordinarie i sina respektive ämnen, utan att de nyinrättade professurerna i sådana fall komme att anslås lediga. Detta är i öfvervägande grad fallet inom den stora historisk-filologiska sektionen.
I denna sektion finnes för närvarande en professor i allmän historia, som föreläser på finska, och en e. o. professor, som föreläser på svenska, men som redan genom lönetillökning, beroende på antalet tjänsteår, åtnjuter samma lön som en ordinarie professor under de första fem åren af sin verksamhet. Genom den senares utnämnande till ordinarie professor blefve utgifterna för denna professur tills vidare alls inga. Detsamma blefve fallet om den på finska föreläsande e. o. professorn i grekiska, som också redan nu åtnjuter åtta tusen marks lön, utnämndes till ordinarie professor. Den nuvarande professorn i nordisk historia föreläser på finska, men i detta ämne finnes en e. o. professor, som kunde göras till ordinarie inom den svenska afdelningen mot ett lönetillägg af 750 mark. Alldeles detsamma är fallet med professuren i estetik och modärn litteratur, som alltså skulle kosta likaledes 750 mark. Professuren i germanisk och romersk filologi inom den svenska afdelningen kunde besättas med en nuvarande e. o. professor mot ett lönetilskott af 1 500 mark. Professuren i pedagogik kunde besättas med en af konsistorium nyligen föreslagen e. o. professor i detta ämne, likaledes mot ett tilllägg af 1 500 mark. Professuren i ryska språket samt e. o. professuren i slavisk filologi representera läroämnen, som täcka hvarandra i så stor utsträckning, att den förra kunde föras till den svenska, den senare till den finska afdelningen samt därvid göras till ordinarie mot ett lönetillskott af 750 mark. Professurerna i finska språket samt i finsk-ugrisk språkforskning skulle naturligtvis hänföras till den finska afdelningen, hvaremot e. o. professorn i svenska skulle höra till den svenska afdelningen. Professurerna i teoretisk och praktisk filosofi kunde åter sammanslås till en enda – i filosofi – då ju arbetet komme att betydligt minskas genom att filosofieprofessorn inom hvardera afdelningen skulle ha att undervisa ett minskadt antal studenter. De två professurerna i filosofi skulle sålunda icke betunga budgeten med något nytt anslag. Professuren i orientalisk litteratur behöfde icke fördubblas; och detsamma är fallet med professuren i rysk historia, som knappast motsvarar ett verkligt studiebehof. De dyraste professurerna blefve f. n. de i latin och nationalekonomi. Dubleringen af dessa professurer skulle kosta staten två gånger åttatusen mark, hvarvid dock är att märka att universitetet antagligen komme att inbespara några tusen mark genom att de nyinrättade tjänsterna besattes med nuvarande docenter. Några docentunderstöd skulle naturligtvis icke inbesparas, då dessa understöds antal är bestämdt. Men de som komme i åtnjutande af docentunderstöd i de utnämnde professorernas ställe – ifall dessa hade sådana – skulle därigenom icke vidare behöfva erhålla gratifikationer af universitetets medel. Detta kan dock icke tagas i betraktande vid beräknandet af de utgifter, som staten finge vidkännas för ändamålet.
Inalles skulle sålunda den föreslagna omgestaltningen af den historisk-filologiska sektionen under den närmaste framtiden åsamka staten en årlig utgift af 21 250 mk. Då fem- och tio-års löneförhöjningarna inträffade komme utgifterna att något stiga, och äfven pensionerna blefve litet högre för de till ordinarie professurer uppflyttade e. o. professorerna. Men denna tillökning i kostnaderna blefve ju af jämförelsevis ringa betydelse.
Det skall mahända anmärkas att dessa beräkningar dock ingalunda kunna betraktas som ens tillnärmelsevis riktiga för framtiden. Ehuru för tillfället stora inbesparingar kunde göras därigenom att så många ordinarie professurer besattes med nuvarande e. o. professorer, så förefinnes icke en liknande utväg längre fram i tiden, hvarför ombildningen af den historiskfilologiska sektionen faktiskt komme att ställa sig ofantligt mycket högre än de här anförda siffrorna gifva vid handen. Men detta resonnemang är icke riktigt. Om allt förblefve vid det gamla, komme ju också i framtiden personer att utmännäs till e.o. professorer, så som hittills ekett. En stor del af dessa blefve enligt mitt förslag icke e. o. professorer utan ordinarie, och de e. o. professoremas antal komme därigenom naturligtvis att inskränkas. Äfven hittills har ju till en viss grad den princip följts, att e. o. professorernas led rekryterats från docenterna i olika läroämnen; och det har varit särskildt vanligt att vid besättandet af e. ordinarie professur en sökande, som erhållit andra förslagsrummet, utnämnts till e. o. professor i ämnet. Så jämnt äro f. n. extraordinarie professorerna i historisk-filologiska sektionen fördelade på de särskilda läroämnena, att endast ett ämne representeras af mer än en e. o. professor. Det är sant att för framtiden professurerna komme att bindas af språket, och detta skulle väl i någon mån göra professorernas, de ordinarie och de extraordinarie tillsammantagna, talrikare än de för närvarande äro. Men det fins ingen anledning att antaga att de svensktalande universitetslärarnes antal i framtiden komme att absolut minskas. De finsktalandes antal däremot kommer sannolikt att ökas – en naturlig följd däraf att de finsktalande studenterna äro flere än de svensktalande och blifva allt talrikare år från år. Denna omständighet kunde ju också betraktas vid framtida delningar af professurer, sålunda att den svenskspråkiga afdelningen med sina färre studerande finge nöja sig med ett mindre antal professorer. Men det bör icke heller förglömmas att hvarje fast professur utgjorde en direkt vinning för den fosterländska vetenskapen alldeles oberoende af professorns undervisningsspråk.
Vi skola nu öfvergå till den fysisk-matematiska sektionen. Här blefve omkostnaderna något större därigenom att e. o. professorernas antal är mindre. Vid inrättandet af parallelafdelningar kunde säkerligen adjunkturen i kemi förvandlas till en ordinarie professur, hvarigenom för tillfället den kemiska professuren i den svenska afdelningen komme att kosta endast 90 mark. Genom en liknande ombildning af adjunkturen i matematik kunde en professor i detta ämne inom den finska afdelningen erhållas för 2 000 mark. I zoologi finnas visserligen för närvarande två e. o. professorer, men då det är tvifvelaktigt om någondera af dessa kunde åtaga sig en ordinarie professur, måste för detta ämne beräknas en utgift af 8 000 mark. Samma summa måste anslås för hvardera af professurerna i fysik, geologi och botanik, hvaremot professuren i geografi och måhända, äfven e. o. professuren i geografi tills vidare icke behöfde dubleras. Professuren i tillämpad fysik, som inrättats af enskild person, skulle icke heller beröras af reformen. Ombildningen af den fysisk-matematiska sektionen skulle alltså erfordra ett årligt kostnadstillägg af 34 500 mark. Den behöfde icke leda till inrättandet af några nya laboratorier. Den äldre professorn i ämnet skulle alltid vara prefekt för den med detsamma förbundna inrättningen.
Inom juridiska fakulteten finnas för närvarande sex professurer; men någon dublering af professuren i rysk statsrätt skulle naturligtvis icke ifrågakomma. Den juridiska fakultetens ombildning skulle således erfordra ett årligt tillskott af 40 000 mark. Men denna summa komme troligen till en del att kapitaliseras i universitetets fonder. Det har ju visat sig vara svårt att få äfven de nuvarande juridiska professurerna besatta, hvarför af dubbla antalet några sannolikt komme att åtminstone för en tid framåt skötas genom vikarier. Det förslag om dubbelspråkig undervisning, som jag här framställt, skulle alltså i tillskottsaflöningar tillsvidare erfordra en årlig utgift af 95.750 mark – eller icke ens en sjättedel af det gendarmväsendet årligen kostade finska staten.
Det skall måhända på visst håll anmärkas att den af mig föreslagna åtgärden komme att medföra en klyfning af universitetet, och därmed följande separering. Men den innebär egentligen ingenting annat än att åt hvarje studerande vid filosofiska eller juridiska fakulteten garanteras tillfälle att i de viktigaste läroämnena erhålla undervisning på sitt modersmål af fullt kompetenta lärare. Detta borde i lika hög grad tillfredsställa elever och lärare af hvardera språkgruppen och göra ett slut på det missnöje och de slitningar, som framkallats af de finskatalande studenternas ouppfyllda önskningsmal.
Edv. Westermarck.