10 Jul 1931 EW–⁠Rolf Lagerborg

Reading text

Kära vän,

Tack för Ditt vänliga brev, som jag bort besvara långt tidigare. Det var nu så att när jag efter ankomsten hit den 9. juni åter fick ta ihop med min etiska relativitet, som fått vila ett par månader, blev jag så ivrig att jag försummade allt|| annat. De två sista kapitlen återstodo ännu att skriva – om den emotionella bakgrunden till de normativa teorierna. Jag har stökat under det förra och håller på med det senare, som är helt och hållet ägnat åt Kant, och uppgiften intresserar mig mycket, ty den är i sitt slag ny, i trots av det myckna som skrivits om honom förut.

Det förargade mig obeskrivligt att höra om utgången av e. o. professuren. Rädsla för den finska ungdomen och svepskäl! Det är tarvligt.

Naturligtvis ”får” Du bo hos mig från mars, Du vet kanske inte riktigt huru mycket det gläder mig att ha Dig i min våning.

Tack för Din vackra nekrolog över Höffding, som jag fick i går. Då han besökt Finland för jämnt tjugo år sedan sade han en gång till|| mig om sig själv: ”Jag kommer att leva mycket länge, ty jag är så frisk.” Jag tyckte det var ett litet vågat yttrande; han var då 68 år gammal, precis min egen ålder för närvarande.

Jag mottog för ett par veckor sedan ett så vänligt brev från Alvar Törnudd. Han är då en verklig, trofast vän. Han sände mig en avskrivt av det tal han höll vid din makas begravning, fint och varmhjär||tat med äkta känsla, som man kunde vänta sig av honom. Jag beklaga att jag så ytterst sällan hade tillfälle att träffa Din fru, endast ett par gånger.

Ju äldre jag blir desto mera känner jag mig dragen till mina kära som gått bort. De stå för mig så livsledande, trots den stora tystnaden. –

Här är vackert och skönt som vanligt är om sommaren. Rätt svalt med friska havsvindar, sällan ens 25 grader, med 18 som minimum,|| någon gång på aftonen.

Trädgården är ännu rik på blommor, men här vattnas duktigt. Mitt hushåll, redan förut ganska stort, har ökats med en rävunge, som leker med min snälla hund, och ibland tas i upptuktelse av tuppen, då den drar honom i svansfjädrarna. Djurpsykologien hör till det intressantaste jag känner, fastän jag mycket sällan haft tillfälle att göra några egna iakttagelser i den vägen.

Nej, nu måste brevet föras till posten. Det gladde mig att höra|| om Din dotters framgång. Måtte Du få vara frisk och arbetsför. Jag har ofta tänkt att man inte kan vara fullständigt olycklig så länge man kan arbeta.

Med hjärtlig hälsning

Din tillgivne

Edv. Wck.

Facsimile