2 Oct 1898 EW–⁠Rolf Lagerborg

1 Tack för Ditt vänliga bref och förlåt att jag låtit Dig vänta några dagar på svar. Jag har nemligen haft alla mina böcker och papper inpackade här för den tid jag varit borta och har icke haft tid att genomsöka mina koffertar på en dag då British Museum varit öppet.

2 Men i dag är det söndag. Och ehuru allt arbte om söndagen är olyckligt, enligt en urgammal tradition – hvarför söndagen senare kom att anses ”helig” – har jag lyckats finna konceptet till mitt lilla föredrag i München. Det är nemligen fallet att de vid kongressen hållna föredragen icke blifvit tryckta in extenso, endast refererade, hvarför jag sänder Dig mitt manuskript, som ju vid lägligt tillfälle || bör återsändas. Jag vill icke påstå att jag icke nu skulle uttala mig litet annorlunda, men i hufvudsak intager jag alldeles samma ståndpunkt som då jag höll mitt föedrag – och kommer icke heller att ändra mig.

3 På genomresan genom Köpenhamn diskuterade jag frågan med Höffding, och var både glad och äfven något öfverraskad att finna att äfven han betraktar ”det rätta” endast såsom någonting subjektivt, i motsats t. ex. mot || Sidgwick och flere andra modernare och eljes föga metafysiska filosofer.

4 Det är trefligt att höra att den finländska filosofin fått en välbehöflig förstärkning, och jag tillönskar Dig all lycka i Ditt arbete. Du klagar öfver deceptioner, misstag, strid och tvifvel – men detta är ju just filosofernas naturliga lott. Det tager allt tid att komma till slutsatser som man för all evighet vill godkänna för riktiga. Jag tänker härvid på mig sjelf. Du säger att Du alls icke skrifver under hvad Du finner om moralbegreppen i anteckningarna efter mina föreläsningar, || (Jag antager Du menar de med skrifmaskin reproducerade). Härutinnan delar jag fullkomligt Din åsigt. Då jag höll min lilla kurs i samhällslära för första gången, hade jag en uppfattning af den moraliska känsla som jag nu betraktar såsom fundamentalt oriktig, och jag har äfven vid senare föreläsningar omarbetat hvad jag sagt förut. Det är ju filosofens sköna privilegium att få ändra åsigter oftare än han behöfver byta om sockor.

5 Jag sänder Dig en artikel som varit publice||rad i senaste häftet af ”Mind” och som tidigare utgjort ett föredrag hållet vid ett af Aristotelian Societys möten. Det berör skenbart en helt annan fråga, nemligen hämdens väsen, men kommer ytterst nära hvad jag numera betraktar som den moraliska känslans innersta väsen och grund. Jag har nu omsider hunnit till en öfvertygelse, som helt säkert ingen makt i himmeln eller på jorden skall kunna rubba, åtminstone icke i || dess grundvalar.

6 Det skall vara mig ett nöje att stå till Din tjenst med alla upplysningar Du tilläfventyrs kan önska Dig och jag möjligen kan lemna Dig. Bref adresserade till London (se ofvan) finna mig nog alltid. Efter någon tid skall jag väl begifva mig ned till Marocko med alla mina papper och böcker, slå mig ned der i någon stad, skrifva på min bok i lugn och ro och dess emellan fortsätta mina studier som jag påbegynt samt äfven utsträcka dem || till berberfolken. Desse studier komma mig väl till pass i mitt hufvudarbete, men ingå i åtskilliga detaljer – särskildt religiösa – som väl leda till en skild publikation i en eller annan form. På våren vill jag göra en resa bland berberna i Stora Atlas, på gränsen till Sahara, men dess förinnan vill jag hafva första delen af mina ”idéer” något så när färdiga. Du säger något ondt om de Antellska stipendierna. För min del har jag välsignat || dem hundra gånger, och finner endast ett tre år är en mycket knapp tid.

7 Nu kan det vara nog med detta pratande. Min hungriga mage skall just vederkvickas af en helgdegsmiddag. Farväl!