Reading text
Villa Tusculum
21. mars 1934
Kära vän,
Tack för brevet som jag fick i går. Så vänligt att tänka på mig när Du har så många andra brev att skriva. Det gläder mig att höra att Din nya bok är under tak. Jag har läst första korrekturet, som är spaltkorrektur, till min engelska bok; men reviderarken, så när som på fyra, har jag || ännu inte fått, och först då jag fått dem alla kan jag fullborda registret, på vilket jag redan arbetat ett par veckors tid. Sådant slipper man i svenska böcker; tyvärr, ty en bok utan register är inte mycket bättre än en okatalogiserad bok i ett allmänt bibliotek. Av min svenska översättning har jag hunnit med litet mer än hälften. Malinowskis broskyr, som jag antar är en tidskriftsuppsats, har inkorporerats, i huvudsak åtminstone, i hans || Sex and Repression men hans behandling av Oidipuskomplexen där är besynnerlig. I början av boken tror han på den, men i den senare hälften säger han att han misstagit sig. Jag tycker inte om sådant slarv i kompositionen av en bok. Hans påstående att Oidipuskomplexen inte kan finnas i ett matrilinealt samhälle är huvudlöst, om den kan finnas i ett patrilinealt. I alla händelser är det ju gossens fader som har || umgänge med hans moder och det är på honom som han är svartsjuk. Jag har närmare talat om saken i min bok.
Jag hade ett andra brev från Alma. Hon har ju gjort sig känd för att kunna äta sig in i andra människors hem, men det slår mig dock med häpnad när hon kan skriva om Mari: ”Två gånger har jag sagt, att hon får flytta, men jag får ett hånskratt till svar! Jag måste beundra mig själv för mitt änglatålamod – Jag skrev till henne att det inte kan komma i fråga att || Mari flyttar bort från mitt hem. Alma klagar över att omges av ”en atmosfär av smutsigt ylle, gas, W-C, mat – och dåligt humör,” över ”trasiga fönster, trasiga tapeter och smutsigt, bristfälligt, uff ett sånt kvarter.”
Jag skrev till henne att hon inte av hänsyn till mig skall stanna kvar, och att jag skall återbära en del av hyran om hon flyttar bort. Om hon även skriver till mig ett tredje brev i samma stil, || skall jag svara henne rent ut att det plågar mig att tänka på mitt fridfulla ungkarlsbo som ett slagfält för två amazoner.
Var försiktig med den kvinnan! Jag tycker att hon redan visat benägenhet för att bli en snyltgäst hos Dig.
Tack för vänligheten att erbjuda Dig att föra min systers tavla till Helsingfors, där hon skall ha en utställning. Alma skriver också till mig att Mari ”vill sända en av Helenes || tavlor med mig till Hfors,” men att ”jag vägrade att ta vård om den, och anvisade en annan ordentligare och säkrare resande.” Så älskvärt! Hon skriver att hon troligen reser utomlands före påsk. Aldrig mer får hon komma tillbaka till min våning. Ett och annat där behöver ju repareras, men tonen i hennes brev är skamlös.
Vägen till min villa är nu färdig och ypperlig. Men det har räckt en månad || att bygga den och slukat massor av cement och sand. Mitt sextiotal hyacinter äro härliga, och lökarna ha kostat mej knappa 30 mark tillsammans i London. Nu ha vi haft ett efterlängtat regn under flera dygn.
Jag sitter och väntar på reviderark, som dock troligen komma först i morgon. Detta förklarar varför jag besvärat Dig med ett så långt brev.
Med hjärtliga hälsningar, också till hemmavarande dotter eller döttrar.
Vännen
Edv. Wck.