Reading text
Tanger, den 7. April 1900.
Bäste Broder,
Detta är det förkomna brefvet, som just returnerats. 1/8 1900. E. W. Första maj i dag; hemma i tankarne
Förlåt mig det långa dröjsmålet. Jag ville sända dig min artikel om de moraliska omdömenas predikat, men den har låtit vänta på sig. Jag trodde att den möjligen skulle ingå i Mind för januari, och då den icke ingick i januarinummern måste den vänta till april. Emellertid bad jag tryckeriet för länge sedan sända mig separataftryck deraf, och skulle helt säkert hafva erhållit dem, om inte mitt bref genom något misstag i adressen, hvartill jag varit oskyldig, förfelat sin bestämmelse, och returnerats hit. Jag har skrifvit ett nytt bref, och väntar aftrycken efter några dagar. Emellertid skall jag i morgon begifva mig på en kortare resa till det inre af landet, för att fira ”den stora festen” i en arabby. Jag blir borta ungefär en vecka, och hoppas vid återkomsten blifva i tillfälle att sända dig artikeln. Den är defekt, såsom lösryckta bitar ur större arbeten ofta äro, så till vida som jag endast med några ord kunnat beröra de moraliska emotionernas natur. Hufvudsaken var för mig att uppvisa sammanhanget mellan predikaten och deras emotionella basis.
Till min förskräckelse finner jag att du så länge fått vänta förgäfves på svaret på en fråga, som du stälde till mig. Du önskar få upplysningar om literatur öfver moralens utveckling. Jag skulle helt säkert ha förr erinrat mig din fråga och besvarat densamma, om jag hade kunnat lemna dig någon vägledning i detta hänseende. Du känner Sutherlands bok, som innehåller fakta rörande sympatin. Wakes Evolution of morality och Letourneaus bok äro icke af stort värde. Spencers, Descriptive Sociology, som finnes på biblioteket, innehåller rätt många uppgifter, men du känner naturligtvis till dessa arbeten. Flügels lilla bok ”Das Ich” meddelar också ett och annat. Men literaturen i detta ämne är verkligen mycket knapphändig. Jag har samlat allt mitt material från källorna och har knappast alls användt nämda arbeten, eller andra kompendier. Waitz’ Anthropogie är naturligtvis ett värdefullt arbete. Men jag fattade din mening vara att icke inlåta dig på någon moralhistorisk undersökning i egentlig mening. För en sådan erfordras naturligtvis vidlyftiga detaljforskningar.
Sjelf har jag hållit på med att magasinera ut vissa partier af min bok i tidskriftsartiklar, som ännu icke äro tryckta. Jag håller på med de moraliska omdömenas subjekt, ett vidlyftigt ämne som kommer att utgöra hufvudafdelningen af min bok. Det räcker|| ännu åtminstone ett och ett halft år innan jag kan sända manuskriptet till tryckeriet. Samtidigt håller jag på med att insamla material för ett specialarbete öfver den förmuhammedanska religionen, sådan den fortlefver i folkbruk i Marocko, och skall, om tillfälle erbjudes mig, utsträcka forskningarna till Algier och Tunis. Ämnet intresserar mig mycket, och forskningarna vinna allt mera i intresse ju mera hemmastadd jag blir i språket. Jag har ansökt om tre års förlängning af stipendiet. Nägra europeer ha haft vänligheten att sända rekommenderande skrifvelser till Universitetet, bl.a. Goldziher, som är den förnämste islam-kännaren. Jag väntar med nyfikenhet utgången. Det vore icke trefligt att nödgas afbryta arbeten som äro endast halffärdiga. Min ”reseplan” upptager först ett års vistelse i Marocko, hvarunder jag hoppas hinna afsluta manuskriptet till etiken, och samtidigt samla material för specialarbetet; ett års vistelse i London för revidering och tryckning af manuskriptet; och det tredje året skulle tillbringas på resor i Marocko och andra nordafrikanska länder. Huru det går om man icke förlänger stipendiet vet jag icke sjelf.
Jag hoppas du icke vedergäller lika med lika, utan snart låter mig höra huru dina arbeten fortskrida. Var öfvertygad om att jag följer dem med intresse och önskar dig all möjlig framgång. Du må icke tro att min tröghet att skrifva bref är ett bevis på indifferens. Jag har haft så många jern i elden, att jag försummat åtskilliga pligter i den vägen. Mina flesta bref börja nu mera med ursäkter.
Nu måste jag sluta, för att göra förberedelser till resan. Än en gång, lycka till godt arbete och skrif snart.
Din vän
Edv. Westermarck.