23 Apr 1929 EW–⁠Rolf Lagerborg

Reading text

Käre Vän,

Förlåt min försumlighet att tidigare besvara Dina två senaste brev. Jag hade reserverat lördagen – min sista dag i mitt Tusculum – för brevskrivning, men så kom den holländska båten en dag för tidigt och det gällde att göra sig i ordning med pick och pack. Med knapp nöd fick jag manuskriptet till || min ordspråksbok färdigt, med undantag av inledningen, som inte kan skrivas innan jag får korrekturen på texten. Den skall bland annat innehålla ordspråkens poetik och intresserar mig genom nyhetens behag.

Tack så mycket för upplysningen om Oall och för den lilla skriften av honom som Du hade vänligheten att utlova mig. Vad Sundwalls önskningar beträffar kan jag göra ingenting för tillfället emedan mitt bibliotekskonto är uttömt.

||

Jag förstår inte Din oro för att e. o. professuren skall gå om intet genom S. J:s död. Standertskjölds donation är ju gjord och Styrelsens anslag i budgeten är inte beroende av något personskifte. Det var för mig en kär uppgift att kunna åstadkomma en delning av professuren i filosofi i två, såsom vi ha det i Helsingfors. Det är omöjligt för en person att behärska det oerhörda området och med halvmesyrer är bristen inte avhjälpt. Vilken fröjd skulle det inte bereda mig || att få Dig och Landtman till efterträdare! Vem vet, kanske det lyckas. Jag har tidigare fått pengar till två professurer (Nikanders och Sundwalls) och då borde ju den tredje följa av sig själv.

När Du får detta brev håller Du antagligen på med att avsluta Dina kurser. Jag ber att få tacka Dig för den arbetsbörda Du åter tagit på Dig till min egen och mina elevers fromma. Jag vill upprepa vad jag sagt flera gånger förut, – att jag anser det
en lycka för dem att få en sådan omvexling i undervisningen som Du förmår skänka dem. Jag hoppas att Du inte lidit någon nöd i mitt enkla tjäll och att Mari varit snäll mot Dig.

Nu skall terminens mödor börja för mig, och de äro betydligt mera betungande än i Åbo genom att arbetet är koncentrerat på sex å sju veckor. Dock måste jag få tid att läsa korrekturen på || mina välsignade ”minnen” – ack vilka mödor det kostat mig att granska översättningen! – och att för sista gången genomgå manuskriptet till ordspråksboken. Men jag hoppas dessutom hinna med en del läsning i etik och arbete i British Museum som förberedelse för ett par essayer – den ena om Oidipus komplexen, – som äro avsedda att följa efter etiken.

För ögonblicket njuter jag av mina enda ferier – dagarna på havet. Vi ha just passerat över Biscayabukten. Havet är || lugnt som ett bord och solen skiner. I morgon vid daggryningen bör vi vara i England.

Det är alltid en fröjd för mig att få se våren i England; men nog var det med saknad jag lämnade rosorna och näktergalarna och all den börjande blomsterprakten i min trädgård. Nu farväl för denna gång. Det vore bra trevligt att åter få träffa Dig, jag har så mycket jag vill tala om.

Din tillgivna vän

Edv. Wck.

Hälsa Mari!

Facsimile