Reading text
Burpham
Guildford
27. april 1930
Kära Vän,
Huru skall jag kunna tillräckligt tacka Dig för alla Dina brev och kort och t.o.m. namnsdagsgratulationen, som Du haft vänligheten sända mig, och tillräckligt ursäkta mig för min långa tystlåtenhet? Det har gällt att bli färdig med första korrekturet till hela ordspråksboken, särskilt den arabiska texten, – före min avresa – för att kunna diskutera tvivelaktiga punkter med mina skriftlärda och framför allt inte behöva rätta dess fel (som varit många) utan att av dem själva få bekräftelse på att de skrivit orätt. Jag blev också så pass färdig att jag endast behövde || ytterligare genomgå några delar under sjöresan. Och nu befinner sej hela korrekturet på tryckeriet. Det var nästan precis fyra år sedan som jag skrev till Dig, under storstrejken, att jag tänkt ta itu med ordspråken; men jag har ju sysslat med annat också under denna tid. Boken har i alla fall kostat mej över ett och ett halft år av intensivt arbete. Och ännu återstå andra och kanske tredje korrekturet och registret. Men det har verkligen varit ett trevligt arbete. Ordspråken representera ju också filosofi och visserligen en filosofi som är av betydligt större praktiskt värde än filosofernas normativa etik. Jag har i mitt inledande kapitel sökt visa deras inverkan på människors själsliv och || handlande. Dessutom äro de betydligt spirituellare än t.ex. Kants Tugendlehre.
Det var nästan en lycka att komma bort från Marocko innan gräshopporna, som dagen före min avresa översvämmade Tanger och omnäjderna, gjort kol på all grönska i trädgården. De ha säkert totalförstört årets skörd som lovade gott. Det blir ett sorgensår för de stackars bönderna. De överföllo t.o.m. ångbåtarna i hamnen.
I övermorgon börja mina föreläsningar. Det är nu sista året jag föreläser här. Min f.d. kollega Hallman skulle också ha avgått i år, men han dog för ett år sedan. Någon egentlig efterträdare får jag inte, då professuren || var personlig, inrättad för mig på bestämd tid (till den 29 juli 1930). Nu är också donatoren, Martin White, död.
Jag läste med intresse om Din resa till Sverige och nu ser jag Hans Larsson behandla Dig och Ruin i Argus. Jag har inte läst Ruins bok, men att döma av vad jag läst om den tror jag mina synpunkter inte vara på hans sida.
Nu måste jag sluta. Vill du hälsa Mari och säga att jag skrev och bad henne skicka frön men inte fått dem. Om de anlände till Tanger kommer de dock till användning där fastän jag är borta.
Med hjärtlig hälsning
Din tillgivna vän
Edv. Westermarck